Att hamna i en kris händer oss alla någon gång i livet. Man kanske inte alltid är beredd när den kommer, men väl framme så finns det ingen återvändo. En kris brukar oftast inte bara dyka upp över en dag, utan brukar snarare krypa sig fram sakta men säkert under viss tid. Hur detta sker är inte särskilt viktigt. Det som däremot är mer relevant för krisen, är just hur man hanterar den. En kris blir ju en kris om man väljer att kalla den för en sådan, men kanske skulle man kunna kalla den för någonting annat? Ordet kris har blivit så laddat se senaste åren och har en väldigt negativ underton. När man hör ordet kris får man genast en negativ känsla i kroppen, som blandas med oro, eftertänksamhet och ledsamhet.

Men visst har vi alla hört den gamla klassikern att med allt ont kommer något gott, eller efter regn kommer sol? För visst måste vi alla vara överens om att detta oftast stämmer. Efter en kris, eller något liknande så blir saker och ting mycket, mycket bättre. Plötsligt så ser man allting i ett helt annat ljust, och tillvaron är inte längre så svart som den var förut.

Idag pratar vi ofta om 20-årskrisen, 30-årskrisen och för att inte tala om 40-årskrisen. Alla dessa kriser kopplar vi ihop med olika känslor och måsten. Men i verkligheten så är det bara vi människor som byggt upp tankar och känslor kring dessa begrepp. Sanningen är ju faktiskt den att en kris existerar bara i en s eget huvud, inte i den sanna verkligheten.